emiliamatilda

Här kommer ett litet livstecken från mig!
För tillfället befinner jag och sambon oss hos Robin. Vi ska se på Pirates of the Caribbean och äta glass.
För övrigt har jag rensat hundratals kantareller och åkt hundratals kilometer idag. Min söndag i ett nötskal.

Veckan har börjat bra, fastän måndagen inte brukar vara en favorit.
Idag har jag hunnit med en riktig storstädning i lägenheten, vilket sannerligen behövdes. Jag har också inhandlat nya, söta strumpor och en fin kalender samt varit på cirkelträning med Emilia. Till kvällsmål (märk kvällsmål, inte middag Chriso) har jag och sambon ätit plättar-jag blev lite inspirerad under Åbovistelsen. Och som en fin avslutning på dagen fick jag besök av Bina. Vi poppade popcorn, såg på Halv 8 hos mig, pimpade hennes blogg och babblade mycket.
Nu säger jag tack och godnatt till denna måndag.

Jag skulle bara säga att det skall bli en riktig fröjd att cykla iväg och handla med min nya, fina cykelkorg.

Jag kan ju börja med att säga att Emmi verkligen beskriver andra skedet briljant i sin blogg. Jag vet dock inte hur man fixar hit en länk i inlägget, och jag orkar heller inte ta reda på det just nu. Men nere i vänstra hörnet på min blogg hittar ni Emilie. Check it out!

Det var i varje fall på hemvägen från halkbanan som allting gick åt skogen. Jag, Emmi och Ida-Sofie blev efter alla andra eftersom vi ville göra ett hastigt WC-besök innan hemfärden. Och då for alla andra iväg, inklusive bilskolelärarna som tyckte att 'vi nog hittar hem själva'. Nåja, vi körde en bit och vid en bensinstation tappade vi Ida-Sofie och sedan var det bara jag, Emmi, min GPS och ösregnet. Och då menar jag ösregnet. Man såg verkligen inte ett dugg på motorvägen. När det väl hade slutat regna märkte jag att Emmi inte var bakom mig mera. Och att GPS:en tydligen hade slutat fungera. Och då insåg jag att jag nog hade missat avfarten till Hangö och var påväg mot Åbo. "Jag kommer aldrig hem" var min första tanke. Då kände jag att det nog var dags att ringa min kära pappa. Han lugnade ner mig och sade att det bara var att köra vidare på motorvägen tills det kom en avfart till Salo. Vilket jag (lätt panikslagen) gjorde. Lyckades hitta in till Salo och köra genom staden i rusningstrafik. Slutligen hittade jag skyltar med TAMMISAARI på och ungefär i samma veva började GPS:en fungera igen. Hallelujah tänkte jag när jag slutligen hittade ut från Salo och körde ut på rakan mot Ekenäs. Och hem kom jag, alldeles själv. Och jag som aldrig har kört på en motorväg eller i Salo förut. Lite stolt är jag faktiskt!

Tyvärr blir det inget Ollisbesök för mig ikväll, eftersom väckarklockan kommer att gå igång klockan fem imorgon bitti. Orsaken till detta är att jag ska hoppa på 05.53 tåget till Ekenäs imorgon. Andra skedet väntar. Och jag är väldigt nervös. Hoppas att det går bra och att jag inte tappar bort mig på vägen till halkbanan. Håll tummarna för mig!

Annat jag skall hinna med i söder är jobb och qualitytime med mamma, pappa och Emma. Jag ska också träffa några andra små Västnylänningar och troligtvis hälsa på min fransyska i Åbo.

Men nu tänker jag laga lite kvällsmål, tända några ljus, se på Halv 8 hos mig och vänta på att sambon ska komma hem.

Fruktsallad till morgonmål.
Powerwalk runt staden.
Långa telefonsamtal.
God mat tillsammans med sambon.
Ett glas rött.
Äppelpaj.
Hemmakväll hos John.