emiliamatilda

Det är längesen som jag senast har lyckats få ihop ett långt inlägg måste jag medge.
Så nu tänkte jag att det är dags för en ordentlig uppdatering-Chrisostyle.
Och om det finns något som jag har mycket att skriva om så är det tiden i gymnasiet.

Första dagen i gymnasiet minns jag som en flummig dag. Vilket rum ska jag till, vem är
i min basgrupp, MAN SKA KÖPA SINA EGNA BÖCKER(!?)-det var en massa förändringar att vänja sig vid.
Men så småningom började allting flyta på.

Vi små nybörjare tvingades cykla iväg till Grantorp. Guud vad det var långt att cykla!
Jag och Emmi hade problem med våra mammors cyklar som var fruktansvärt obekväma,
plus att det var stekhett. Jag minns inte exakt hur länge cykelturen tog, men det tog LÄNGE.
Väl framme på Grantorp fick vi munkar och saft. Och så simmade vi.
Det var ganska härligt att vara där. Alla bredde ut sina sovsäckar inne i huset och så
spelade vi kort och åt godis. Och under dagen var det ju också bastu, lekar och mat.
Jag minns också att jag och Sabina (som då knappt kände varandra) satt och gungade
mitt i natten och pratade om allt och ingenting.

Som nybörjare måste man ju även genomlida konventen.
Jag, Emmi och Emilia laddade upp i Emmis gamla rum och peppade
varandra. Vi var livrädda för vad som väntade.
Bussarna tog oss ut i skogen och väl framme fick vi smaka på god mat
och god dricka. FYY! Och så buffades vi in i lokalen, där väntade
program och lekar i alla möjliga former. Men inte var det hemskt,
det visade ju sig bara vara roligt.
Som mellis fick man sedan ge igen och ordna konventen.
Och så lärde man sig att dansa till Gamlas Dag.

Så inledde man till slut sista året i gymnasiet. Året präglades av studentskrivningarna.
Men vi hann även ha en massa förfester och fara på otaliga Affes/Ettanrundor.
Så kom penkkisen i Ghettonäs. En otroligt härlig dag.
Vår ABI-teater var suverän, likaså ABI-kryssningen.
Och plötsligt var den efterlängtade dagen där. Vi fick våra mössor, åt god mat på
Knipan och dansade på Ettan. Och firade!



Och alla de gånger som man köade utanför Smakis i kölden utan rock.
Alla raster då man satt i de röda sofforna och talade strunt med vännerna.
Alla mornar som jag och Emilia möttes vid korsningen för att gå till skolan.
Alla provveckor som man överlevde.
Och så otroligt roligt man hade. Gymnasietiden är oförglömlig.