emiliamatilda

Inatt sovde jag i soffan i TVrummet (under öppet fönster), eftersom jag hade så varmt. Någongång efter tre vaknar jag av ett konstigt ljud. Jag märker genast en liten svart fågel som hysteriskt flyger hit och dit och försöker ta sig ut genom fönstret. När krabaten flaxar iväg mot nedrevåningen väcker jag Chriso och säger att vi måste få ut fågeln, innan Emma märker den och blir tokig. Får dock inte upp den yrvakne Chriso, utan hasar själv iväg för att försöka rädda fågeln. Påväg ner för trappan ser jag den, en liten svart och luden sak som ligger helt stilla. Jag antar att den har dött av alla smällar, och hämtar lite papper för att plocka upp den. När jag kommer närmare inser jag dock till min stora fasa att det inte alls är en harmlös liten fågelunge, utan en fladdermus. Och precis i det ögonblicket flaxar den till lite, och jag kastar pappret på den och springer ner och skriker för full hals att vi har en fladdermus i vårt hus! Då blir det liv i både Jannika och Chriso, och dom försöker försiktigt plocka upp fladdermusen med pappret. Då blir det även full fart på fladdermusen och den flyger iväg, rakt förbi mig, vilket resulterar i att jag skräckslaget springer in på WCn.  Efter mycket sökande, är fladdermusen still nowhere to be found. Men när jag kom hem från jobbet idag fick jag veta att de hade hittat den svarta saken bakom en gardin och fått ut den. Tack gode gud säger jag. Jag har aldrig tidigare stött på en fladdermus, men jag är tydligen hemskt rädd för dem. Det kunde jag banne mig konstatera igår.