emiliamatilda

Om jag råkar vara hemskt stressad, som jag var tidigare idag, finns det två sätt som alltid muntrar upp mig. Det första sättet är att tala med min fina sambo, som är en naturbegåvning när det gäller att inte stressa. Det andra sättet är att se på gamla bilder. Då sitter jag och fnissar högt för mig själv istället för att grubbla på saker och ting. Två bilder som verkligen framkallar skratt är dessa:


märk: Sabina håller i Bibeln. Sabina har min pappas läsglasögon på. Sabina
ser ut att få en AHA-upplevelse.


jag antar att man borde ha varit med här för att förstå det komiska. Men ordet
"MYYYYYYMIN", som Sabinas pappa ropade för full hals, får säga sitt.

Dessutom bläddrade jag igenom mitt gamla fotoalbum, och fnissade även där åt ett par kommentarer.
Till exempel: "Efter det här blev det bekännelser på stenen" och "Sekunden efter föll Alexandra från soffan".
Gud vad minnen är roliga och härliga.