emiliamatilda

Jag kan ju börja med att säga att Emmi verkligen beskriver andra skedet briljant i sin blogg. Jag vet dock inte hur man fixar hit en länk i inlägget, och jag orkar heller inte ta reda på det just nu. Men nere i vänstra hörnet på min blogg hittar ni Emilie. Check it out!

Det var i varje fall på hemvägen från halkbanan som allting gick åt skogen. Jag, Emmi och Ida-Sofie blev efter alla andra eftersom vi ville göra ett hastigt WC-besök innan hemfärden. Och då for alla andra iväg, inklusive bilskolelärarna som tyckte att 'vi nog hittar hem själva'. Nåja, vi körde en bit och vid en bensinstation tappade vi Ida-Sofie och sedan var det bara jag, Emmi, min GPS och ösregnet. Och då menar jag ösregnet. Man såg verkligen inte ett dugg på motorvägen. När det väl hade slutat regna märkte jag att Emmi inte var bakom mig mera. Och att GPS:en tydligen hade slutat fungera. Och då insåg jag att jag nog hade missat avfarten till Hangö och var påväg mot Åbo. "Jag kommer aldrig hem" var min första tanke. Då kände jag att det nog var dags att ringa min kära pappa. Han lugnade ner mig och sade att det bara var att köra vidare på motorvägen tills det kom en avfart till Salo. Vilket jag (lätt panikslagen) gjorde. Lyckades hitta in till Salo och köra genom staden i rusningstrafik. Slutligen hittade jag skyltar med TAMMISAARI på och ungefär i samma veva började GPS:en fungera igen. Hallelujah tänkte jag när jag slutligen hittade ut från Salo och körde ut på rakan mot Ekenäs. Och hem kom jag, alldeles själv. Och jag som aldrig har kört på en motorväg eller i Salo förut. Lite stolt är jag faktiskt!