emiliamatilda

Idag fick vi igen höra om det sociala yrket då Yrkeshögskolan Novia kom på besök till skolan och berättade lite, och de va då jag och Sabina kom på att vi vill göra något för världen. Poetiskt :P men sant! skulle kännas bra att hjälpa människor. Äntligen börjar mitt "vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor"-flum lida mot sitt slut...

nu har jag ääntligen köpt alla julklappar, jeess. Att köpa julklappar är enligt mig ett stressmoment. Jag är så himla dålig på att varje år hitta på något nytt att köpa åt alla, men nu var sökandet över åtminstone för i år.

har på känn att det inte kommer bli så mycket bloggas nu innan julen, så merry xmas på er!


jag vill vara i Lappland där det är snö.
matilda

Jag var med bilskolan ti halkisen idag, och ojj va det va kul att köra omkring där! Wow!
JAG VILL HA FREDAG NU! Då är det julfest, sen abi-middag och efter det drar vi alla iväg mot ettan. Kul! Sen väntar ju två härligt lediga veckor, ser speciellt fram emot nyåret :) Är dock lite avis på t.ex. Äl som får spendera jullovet i Thailand! Men Finland får nu bara duga.
förresten, tack Malin för lördan! de va en rolig kväll, dock tog vi myycket fruktansvärda bilder, och Emilias och mina diskussioner var ju även i en klass för sig...haaaha.

tack för mig!

Guuud så otroligt dåligt körandet gick idag, man får ju riktigt skämmas. Dethär lärandet går nog inte så värst bra, för stunden känns det i alla fall hopplöst. Allt gick fel idag. När jag skulle svänga till vänster svängde jag t.ex. till höger, bilen stannade lite och jag kan ärligt talat säga att jag känner mig
klumpig framför ratten.
Hoppeligen går det åtminstone lite bättre nästa gång...

Igår var jag äntligen på min massage (fick av lille John presentkort för en månad sen) och det var ju lite spännande... Duktig man som kunde lista ut en massa saker utgående från masserandet. "Visst är du högerhänt?", "Gick du med fötterna lite inåt som barn?" osv osv. I'm impressed som typ.

Imorron blir det möjligtvis slappas med Robin, och på lördag bär det av till Malin för att fira den nyligen blivande 18-åringen! Sen kanske affes/ettan (?). Återstå att se!

Chriso, jag e stolt över dig!


                      On and on med Agnes.

åbo. I somras funderade jag och Äl my päl på att ta en tur till staden, eftersom vi inte ville spendera en till lördagkväll i lilla Ekenäs. Vi hade problem att bestämma oss för om vi skulle fara eller inte, mest beroende på att Alexandra skulle jobba på söndagmorgon. På lördag kom vi till slut ändå överens om att en liten trip skulle sitta bra. Så, efter jobbet cyklade jag snabbt hem och packade hastigt ihop lite kläder och andra behövligheter. Det var bara en sak som saknades: ID.
Jag hittade det inte någonstans. Så snabbt upp på cykeln igen och mot M-janne (där min syster jobbade). Tänkte att hon vet säkert var det är. Men väl framme i butiken så sa dom : "Jannika? Nej, hon är inte här. Hon for just till landet med sin pojkvän". Jaha, tänkte jag då. Hon svarade inte heller när jag ringde. "Great , Åbo blir inte av". Men till slut svarade hon äntligen, och sa att passet antagligen var i den blåa väskan. Den som Alexandra redan hade tagit med sig till busstationen. Så, än en gång. SNABBT iväg så att jag inte skulle missa bussen.

Väl framme i Åbo shoppade vi lite (för länge), och sökte sedan upp en buss som skulle ta oss till Äls brors lägenhet. Vi hoppade av på vägen för att fara och handla till en matbutik, men jädrans ändå, den hade ju stängt. Jaha, tänkte man än en gång. Vad ska vi NU äta? Vi började dra våra väskor mot lägenheten, och det visade sig att vi hade hoppat av allt för tidigt, så det var en bit att gå. Då vi äntligen hittade fram till lägenheten åt vi vad som fanns, vilket var köttpirog som förrätt, makaroner och tomatsås till huvudrätt och knäckebröd till efterrätt. Vi åt alltså det mesta vi hittade. Vi lånade även lite alkohol-haltigt, som vi blandade med hallonsaft, eftersom vi inte hade något annat. Det blev faktiskt en riktigt god drink.
Resten av kvällen spenderade vi inne i city på någon klubb, och där var det ju typiskt nog inte många människor. De flesta hade styrt stegen till ruis-rock iställe. Hemma var vi 3 på morgonen, och då skulle vi ta 6ans buss till tågstationen... Jag vaknade klockan 7 av Alexandra som sa " MATILDA, vi ha missat bussen!". Ojdå, ingen av oss hade vaknat när alarmet ringt, om det alls hade ringt (?). Jaha, Alexandra kanske inte kan fara på jobb nu heller... Men till all lycka gick det en annan buss, och vi kunde ta ett lite senare tåg. Hemma var vi perfekt till Alexandras arbetstur, trötta och slitna.
  

Det var i somras det, och nu för några veckoslut sen kände vi att nu är det dags igen. Denna gång fick vi även sällskap av Emmi. Vi hade fått lov att bo i hennes pojkvän Timos lägenhet, och skjuts in till stan fick vi av Jenny. Denhär gången gick allting ändå lite bättre, men ändå inte helt utan små missöden. När vi just hade satt oss ner på Dennis pizzeria började vi tänka...när stänger månne Alko? Efter en stund konstaterade vi att de stänger klockan 8, alltså om ungefär 25 minuter. Där satt vi, och hade inte ännu fått vår mat, och Alko var en bit därifrån. När vi väl fått vår goda mat slukade vi i oss den på 10 minuter, sprang mot Alko, och att springa genast efter att man ha ätit känns mindre trevligt. Jag rusade fram med ett paraply, som gick sönder. Framme i Alko befann vi oss 5 före 8, där vi snabbt valde ut det som såg billigt och bra ut, och styrde sedan stegen mot Timos lägenhet. Vi tog de lugnt i säkert en timme innan vi började göra oss i ordning, vi var ju helt utmattade av springandet. När det var dags för utgång hittade vi först ingen bar för oss 18-åringar, eftersom de flesta var för 20-åringar. Slutligen slapp vi ändå in till en bar, där vi absolut inte hörde hemma, eftersom de flesta där var 40+. Vi beställde en margerita, som sedan visade sig smaka fruktansvärt äckligt, drack raskt upp den och började röra oss mot the club. Där dansade vi på enda tills några flickor visade fingret åt oss (??), då tyckte vi att det var hög tid att fara därifrån. Nu var vi ju hungriga och tänkte att jamen dendär grillkiosken är säkert öppen, där vid Timppas lägenhet. Det var den ju då såklart inte. Men vi var alldeles för trötta för att söka upp något annat ställe, så vi valde att sova ut istället.

 
så har våra resor till åbo gått, alltid något mindre missöde. Men trots det : we liikah Å B O. nu ska jag börja vandra mot bilskolan och öva på teoriprovet. Hoppas det går bra. Imorron hoppar jag än en gång på tåget till Vasa. Där får jag ju träffa min egen grekiske gud, haah. so long

Det är väl dags för en liten uppdatering nu igen. Det är konstigt hur otroligt duktig man kan känna sig efter att man har motionerat. Igår var jag på min tennisträning som vanligt, men efter det fick jag sällskap av Emilie och Äl till simhallen. Japp, dit som jag annars har farit typ 2 ggr i året har blivit lite av en rutin. Eller ja...rutin är väl lite att överdriva, men i varje fall. Planen är åtminstone att göra det till en vana! Det är ju riktigt jobbigt att simma...vi 3 kämpade på där i bassängen medan värsta träningssimmarna brevid oss bara svepte fram. Men slutresultatet blev till slut ändå 1 km, det tyckte vi åtminstone var ganska duktigt. Vi är ju inte precis några stenhårda simmare...

Så det var gårdagen det. Men dagen till ära har gått ut på något helt annat än motion. det var utbildning som gällde idag. Alla vi vackra abi 09 från EG for iväg mot huvudstaden på studiebesök. Själv checkade jag in Arcada och Soc & Kom. I Arcada fick vi lyckliga som var intresserade av det sociala området följa med en kille som faktiskt, som Hanna uttryckte det, påminde om en grekisk gud. haha, ja grekiska gener måste han nog ha haft på något vis! Sen fick vi ju även smaka på skolmaten där, som till mångas besvikelse lagades av samma bransch som här hemma. Nej inte är det många som gillar vår skolmat inte...men i Arcada var den faktiskt ändå helt god! Efter hela spektaklet stannade några av oss kvar i Helsinki. Och jag som nu har bestämt mig för att inbilla mig om att mitt visa electron-kort inte existerar mera köpte faktiskt bara en julklapp till min kära schwester. stolt. Någon gång är det väl dags att börja tänka ekonomiskt...Men det är ju underligt hur man ser en massa saker man skulle vilja ha och behöva när man är pank. men då valde jag att inte se närmare på de grejjerna...i så fall skulle jag ha kommit hem med shoppingkassar bara åt mig själv.

later!